BÄCKAHUS
Varför har jag valt Strindberg som inspiration och guide till mina motiv i Paris?
Jag tappade inspirationen efter att i några år flitigt ha skissat Parismotiv. När jag visade mina skisser för ett galleri vid Seine pekade galleristen mot en souvenirshop, han tyckte väl att bilderna var pittoreska nog. Det var droppen!
Antingen slutar man eller så finner man en ny dimension. Letande efter inspiration bläddrar jag bland mina böcker om Paris. Även författare har blommat upp när de känner doften av Paris, som Cora Sandels, en rolig finsk skulptör Ville Vallberg, de är sekelskiftesförfattare båda.
Men hur var det med Strindberg? Han är inte en lättläst författare, men tanken föddes att läsa "Inferno" och följa denne mans vandringar i Paris. Strindberg beskriver egna känslor när han skriver, och staden är inte huvudsaken utan bakgrund. Jag läser om boken och går på de gator han talar om och ser Paris. Det är delar av staden som var mer populära vid sekelskiftet 1800- 1900. Städer skiftar populära områden genom tiderna och jag går i ett, för mig, nytt Paris.
Staden förändras utan att vi tänker på det. Paris är en enorm stad och historierna om den är så många. Jag kommer inte att hinna läsa allt under mitt liv.

Den första bilden är Théâtre de L’oevre, där "Fadern" spelades, som hade premiär i Paris och gjorde Strindberg känd.
Teatern ligger nära Pigalle, Clichy, och Sacre Coeur. Théâtre de L’oevre var en skapelse av Lugné-Poë som introducerade Strindberg för parispubliken. Inte långt från teatern finns att annat fint museum det är konstnären Gustave Moreaus hem och ateljé. Här bjuds man på upplevelse att kika in i ett förmöget och känt konstnärsliv vid på sekelskiftet på 14 rue de la Rochefocault.
För de som fortfarande har kraft i benen, ligger Sacre Coeur högt uppe, man ser den. Kyrkan byggdes under sekelskiftet och Strindberg beskriver hur man fraktade den stora kyrkklockan uppför kullen. klockan var gjuten i Savoyen och blev kallad "le grand Savoyard".

Rue de la Gaite ligger fortfarande i glädjekvarter. här är flera teatrar och små restauranger.
jag hade inte avbildat de här husen som jag gjort om inte strindberg hade berättat om sina öden där.
Känslan att inte vara "inne" kommer lätt i Paris.
Det sätter fart på fantasin, vem döljer sig bakom fasaden? vad gör de här på riktigt?
är det verkligen nöje? Förresten det var här på en av teatrarna som Josehpine Baker dansade !

Luxembourgträdgården:
 
Denna vackra park ligger just vid hotell Orfila. Den är mycket gammal, ett observatorium placerat på 0-meredianen som löper genom parken mot St Sulpicekyrkan . Precis utanför parken mot norr är i en husvägg den gamla metern inmurad . Så det skulle vara förr i världen människor kunde gå dit från marknaden och kontrollera att de fått rätt längd av den vara de köpt.

Runt plaskdammen i mitten är skulpturer av de franska drottningarna placerade.

Jag har bytt ut en mot en av de små damer som samlade in avgifter för stolshyra. De små damerna regerade just i denna parken med hård hand på det glada 60-talet.